6

Vår historia

Mitt bästa köksminne är från nyårsafton 2008, när jag och mina vänner för första gången lagade en kalkonmiddag. Det blev besvärligt redan från början, när vi lade kalkonen på bordet och insåg att ingen av oss hade någon aning om vad vi skulle göra härnäst.

Men min kompis Anders tog befälet och stoppade in kalkonen i en ugnspåse, precis som hans moster hade sagt åt honom. Det skulle göra att kalkonen blev mör och saftig. När han hade stängt igen påsen och stoppat in kalkonen i ugnen dök nästa avgörande fråga upp: Hur länge skulle den vara inne? Ingen visste, så jag fick ringa mamma. Och hon visste förstås! Vi ställde in timern och lutade oss bekvämt tillbaka, för det var ju allt vi behövde göra i väntan på den härliga middagen. Eller vi trodde det åtminstone.

Vi blev ganska besvikna när vi insåg att vi dels hade glömt bort att binda upp kalkonen och dels att vi hade missat kryddorna och smöret. Vi fick helt enkelt ta ut kalkonen ur ugnen, öppna ugnspåsen och börja om från början. Sedan tillsatte vi lite örter. När allt var klart upptäckte vi att vi hade använt den sista ugnspåsen, så Anders fick sticka iväg och köpa nya.

Till slut fick vi in kalkonen i ugnen igen och Amund började med grönsakerna. Anders satte fart med potatisen och Jørn var modig nog att ta sig an såsen. När kalkonen skulle vara klar tog jag ut den ur ugnen och medan killarna var upptagna med resten av förberedelserna började jag skära upp den. Till min förvåning upptäckte jag att den ramlade isär totalt, den var så överstekt! Nu blev vi riktigt nervösa, och alla koncentrerade sig på uppskärningen av kalkonen.

Det hela slutade med ett fat med ojämna kalkonskivor, överkokta grönsaker och en tjock, klumpig och helt oätlig sås. Men trots detta var vi stolta över vår första hemlagade kalkonmiddag. Vi lyckades till och med att äta upp allt, med lite hjälp av ett par flaskor gott vin ...;-)